Gösta konstnär

Gösta Adrian-Nilsson är främst känd som bildkonstnär, en pionjär inom Svensk modernism.

Världsrekord för Gösta Adrian-Nilsson (GAN)

Han studerade vid Tekniske Selskabs Skole i Köpenhamn och sedan för Johan Rohde vid Zahrtmanns skole i Köpenhamn. Som avantgardist sökte han ständigt nya intryck. Mogenhetsex vid h a l i Linköping vt 03, volontär vid Andra livgrenadjärreg 18 juni 04, elev vid Gymnastiska centralinst GCI 5 okt 05, underlöjtn i nämnda reg:s reserv 14 dec 06—19 okt 11, gymnastikdir:ex vid GCI 10 juni 08, sjukgymnast i Paris 09—18, åter underlöjtn i nämnda reg:s reserv 11 dec 14, löjtn i reserven där 24 april 15—10 juni 21, dir för o ägare av Sv-franska konstgalleriet i Sthlm ab från 20 dec 19 18—61, red för Konstrevy 25—32, ordf i Fören för konst 25— Biografi Redan under uppväxtåren i Linköping väcktes Gösta O:s intresse för konst, och han umgicks med planer på att själv bli konstnär.

  • Gan kubist Gösta Adrian-Nilsson, GAN, egentligen Nilsson, Gösta Adrian, född 2 april i Lund, död 29 mars i Maria Magdalena församling i Stockholm, [1] var en svensk målare, grafiker och författare.
  • Adrian konstnär Gösta Adrian-Nilsson (2 April in Lund - 29 March in Stockholm), usually referred to as GAN, was a Swedish artist and writer.
  • Gan tavla bytt är bytt Gösta Adrian-Nilsson (2 April in Lund - 29 Mars in Stockholm), usually referred to as GAN, was a Swedish artist and writer.
  • Konstnär nilsson Gösta Adrian-Nilsson är främst känd som bildkonstnär, en pionjär inom Svensk modernism.


  • gösta konstnär


  • Familjens motstånd mot ett ickeborgerligt yrke och faderns tidiga död fick honom i stället att pröva officersbanan, som dock inte gav honom de utkomstmöjligheter han räknat med. Efter reservofficersexamen sökte han sig till GCI. Under utbildningstiden där deltog han som simhoppare i OS i Aten och ingick i fäktarlaget i London Efter gymnastikdirektörsexamen sökte sig O utomlands och lyckades så småningom etablera sig som sjukgymnast i Paris.

    Till hans praktik sökte sig franska intellektuella, vilka gav O en inblick i Paris' kulturliv.

    Gösta Wessel

    Han umgicks flitigt med skandinaviska konstnärer i staden. Från att tidigare ha satt måleriet från sekelskiftet högst, väcktes alltmer hans intresse för den samtida franska konsten. O blev en flitig besökare på gallerier och auktioner hos parisiska konsthandlare. Kriget tvingade O hem till Sverige, bl a för militärtjänstgöring, men han var fast besluten att återvända och varaktigt slå sig ner i Paris.

    Han lyckades också att under krigstiden ta sig dit. O blev nu mycket framgångsrik som sjukgymnast. Framför allt inriktade han sig på att behandla musiker, vilka sökte sig till honom för att öka fingrarnas räckvidd.

    Important Timepieces 659

    O erbjöds att bli kommissarie för en utställning av fransk konst, Från Delacroix till Picasso, som skulle visas i Sverige. Tanken väcktes att öppna konsthandel i Sthlm med inriktning på fransk konst. De parisiska konsthandlarna, som han tidigare fått kontakt med, erbjöd honom sitt stöd, och året därpå bröt O upp för att etablera sig i Sverige. Utställningen Från Delacroix till Picasso hade vernissage på våren , väckte stort uppseende, gav goda försäljningsresultat och medförde bra förhandsreklam för O:s Svensk-franska konstgalleri, som öppnades på Sturegatan i nov Med sin öppningsutställning markerade O galleriets linje att visa nya riktningar inom konstlivet.

    Hans företag betraktades som ett intressant affärsobjekt, och för att öka det rörliga kapitalet ombildades galleriet till ab med bl a svågern Oscar Rydbeck , Ivar Kreuger och Conrad Pineus som aktieägare. För O var det dock komplicerat att ställas under en styrelse. Han leddes helt av sin känsla för konst, och när han hade inköpt ett antal målningar av Ivan Aguéli reagerade styrelsen häftigt.

    GAN Gösta Adrian-Nilsson

    Det visade sig då att målningarna var osäljbara. O kom också i konflikt med sin styrelse då det gällde lanseringen av Hilding Linnqvist. Liksom i fallet Aguéli trodde O blint på en framtid för Linnqvists konst, medan hans styrelse var skeptisk. O sökte att efter franskt konsthandlarmönster knyta konstnärer till sig genom kontrakt. Konstnären förband sig att lämna ett visst antal målningar till galleriet för försäljning mot att O lanserade dem och garanterade en månatlig summa, ibland också bekostade ateljéhyra.