Ont i knäsenan
Patellatendinit eller hopparknä är en tendinit i knät, som yttrar sig i knäsmärta. Det är en form av tendinopati och entesopati, det vill säga en förslitningsskada i en sena i knät. Patellatendinit kallas tillståndet om det föreligger konstaterad inflammation.
10 övningar för att lindra knäsmärtor / ont & överansträngt knä
Smärta utan inflammation kallas patellatendinos eller patellofemoralt. Smärta på insidan av knät med instabilitet så att knät viker sig inåt. Kliniska fynd Valgusvackling med allt ifrån i det närmaste stabilt knä till uttalad instabilitet, smärta vid provokation. Om det föreligger instabilitet även i sträckt läge får samtidig korsbandsskada misstänkas.
10 vanliga knäskador – så behandlar du dem
Ofta också palpationsömhet över mediala ledspringan där det blir svårt att differentiera mellan medial meniskskada och medial kollateralligamentskada. En användbar undersökning är Apleys test som ibland kan skilja upp dessa skador. Meniskruptur Isolerade meniskskador är mycket vanliga. Meniskskador drabbar framför allt vuxna individer och är ovanliga hos barn.
10 bra övningar för löparknä
Meniskskador orsakas ofta hos yngre individer av vridvåld under idrottsutövning men även hos äldre individer till följd av ett lindrigt, och ibland obetydligt våld, som en följd av degeneration i menisksubstansen. Se även PM Artroskopi - knä. Symtom Typiska symtom vid meniskskada kan vara smärta vid t ex vridrörelse och huksittande, låsningar eller upphakningar och intermittent svullnad.
Degenerativa meniskskador kan ge mer molvärk och belastningskänslighet som del i en degenerativ knäledssjukdom där signifikansen för den diagnosticerade meniskskadan i sig är svårtolkad.
Knätrauma (mjukdelsskador)
Kliniska fynd Ett flertal olika menisktester såsom Apley och McMurrays test finns beskrivna. Hydrops kan förekomma vid akuta skador men kan också saknas helt. De kliniska testen har fr a dålig specificitet och kliniken blir ofta svårtolkad. Vid degenerativa skador kan de kliniska testen inte säkert skilja på smärta orsakad av meniskskadan och smärta orsakad av eventuell samtidig knäartros.
Patellaluxation Patella luxerar nästan uteslutande lateralt och det förekommer efter direkt våld i form av slag mot insidan av knäskålen men oftare vid forcerad knäflexion under samtidig kontraktion av den främre lårmuskulaturen samtidigt med ett utåtroterat underben. Predisponerande faktorer kan vara anatomiska avvikelser i form av valgusställning ökad Q-vinkel , flack yttre ledfasett i femuropatellarleden och generell ledlaxitet.
Patellaluxation är vanligast i de yngre tonåren, framför allt hos flickor med överrörlighet. Symtom I regel sker reposition direkt antingen genom att patienten själv slår tillbaks patella eller via en reflexmässig extensionsrörelse. Anamnesen blir då viktig och ofta kan patienten ge en målande beskrivning av händelseförloppet. Kliniska fynd Vid förstagångslux föreligger ofta en kraftig hemartros blod i leden , palpationsömhet framför allt i anslutning till mediala kanten av patella samt laterala femurkondylen.
Recidiverande luxationer är vanliga och kan då helt sakna hydrops och ge lindringa symtom.
Vid klinisk undersökning kan en ökad patellamobilitet kännas och patienten uppvisar ofta ett positivt apprehension test för patella. Knäluxation och multipla ligamentskador En knäluxation uppkommer vanligen vid högenergitrauma och många patienter har även andra ofta livshotande skador som först måste hanteras. Ett symtom på ischemi är mycket svår smärta i benet och nedsatt känsel. Om ankel-brachialtindex är 0,9 ska nya blodtryck tas var 4:e timme första dygnet.
Optimal tidsperiod för operation av multiligamentära knäskador i samband med knäluxation brukar anges till veckor efter traumat om patientens övriga hälsotillstånd tillåter.